Omfg, inatt när jag jobbade lyssnade jag på P3 dokumentärs senaste poddavsnitt och jag började gråta så mycket att jag fick lugna ner mig på toa, annars skulle folk börja undra. Det va verkligen saker jag kunde relatera till, inte att folk mobba mig men manipulation, BUP, mamma, och ganska mycket annat bara gick in mig och jag fick så mycket flashbacks, inte alls behagligt men det satte också igång mitt huvud.

För några år sen när inte jag mådde bra så ville jag inte ha hjälp. Jag låg inne med en ätstörning och depression efter en lång period av att mitt ex skadat mig. Det blir konsekvenser, det måste man räkna med, men det kommer inte med en gång utan det kommer efter man har gått igenom allt i huvudet 1000 gånger och det faller ner vad som har hänt. Ni vet att när man är mitt uppe i något så ser man inte något som man skulle gjort om man stod bredvid eller kollar tillbaka.

Mina föräldrar visste inte vad dom skulle göra och jag gick ett tag hos olika kuratorer som inte gjorde ett skit för mig, jag ser dom lite som såna nick-dockor. Man sitter och pratar för att få hjälp men allt man får tillbaka är nickningar och det hjälper inte. Så jag började gå till BUP, som står för Barn och Ungdoms Psykiatrin. Där fick jag hjälp av en psykolog, jag fick kolla vikten osv. Där började jag även med mina antidepression tabletter.
Detta var början till min tillbakaresa!

Jag vet att det är sååå många där ute som mår dåligt och det är också alldeles för många som tror att det inte hjälper att prata med någon. Men jag vill verkligen trycka ner detta i era huvuden för att PRATA HJÄLPER.
Det är nästan det enda som hjälper för så länge du håller allting inne och tror att du klarar det själv, då går allting neråt och blir mycket värre. Det kanske är på stadiet att du bara behöver en vän som lyssnar men det kan också va att man behöver hjälp av en professionell och dom är där för dig. Jag skojar inte.
Du behöver inte vara ensam, du måste bara lita och släppa in människor. Snälla, ta emot hjälpen.

Om det nu är som i podden att det kommer till hot att nakenbilder ska skickas till lärare, tränare eller föräldrar och kompisar så TA HJÄLP. En människa som medvetet skadar en annan är en skadad människa och alla hot man får ta emot är skitsnack och om det nu är något som händer sen så är dessa bilder ett litet kommatecken i dessa personernas liv och jag slår vad om att dom kommer hjälpa dig då det är ett brott. Vuxna människor ser det inte på samma sätt och om jag själv skulle vara någon som skulle få en sån bild av någon elev eller något så hade jag blivit så jäkla förbannad och gjort allt för att hjälpa den här personen att få fast sin förövare.

Detta ämnet är något som är väldigt allvarligt då ditt huvud kan vara din största fiende och tro mig, det räcker med dom som är utanför din kropp. Men att gå runt och hata dig själv, trycka ner dig själv, sluta äta eller väljer att lämna din familj och ta ditt liv. Att göra det där mot dig själv är tortyr.

Skulle du kolla på en bild på dig själv när du var ett litet barn och säga alla dessa elaka grejerna, skulle du vilja skada det barnet genom att skära dig eller skulle du vilja döda det barnet?
Precis, varför gör man då det?
Hur skulle det kännas om din syster eller mamma gjorde samma sak mot sig själv, hade du mått bra?

Mina föräldrar är riktiga kämpar som var där för mig till 110% och jag hade aldrig klarat det utan dom.
Ni måste lita på era föräldrar, dom älskar er så det gör ont och kommer göra allt för att ni ska må bra men ni måste börja prata med dom för annars vet dom inte vad dom ska göra för att hjälpa er.
Ni som inte pratar med era föräldrar underskattar dom grovt.

Sen träffade jag L igen och det gick mer och mer uppåt.
Eftersom jag var en person som älskade mat men inte ville äta var det lite lättare för mig att börja äta när det va god mat framför mig och någon som såg till att jag åt. Efter ett tag slutade jag med mina antidepp tabletter och hade viljan att klara mig till toppen på egen hand utan några piller.
Idag har jag bra dagar och jag har dåliga dagar men jag är långt ifrån där jag var förut.

Detta började med att jag började prata med någon. Jag blev bättre efter jag hade öppnat upp mig och jag har idag fått tillbaka vänner jag förlorade då.


Om detta är ett ämne ni önskar läsa regelbundet om så säg till för jag har sååå mycket att prata om, haha. Allt för att hjälpa, love you.


DÅ 2012-2013

IDAG 2017

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments