Lifestyle, Tankar

Haiiiiii, jag har precis gått upp efter ha sovit hela jävla dagen.
Vi har ju vår dygnrytm eftersom vi jobbar natt men idag var vi tvungna att åka in till jobb klockan tre för ett möte som var "obligatoriskt", sååå onödigt att vi var där, det hade en annan sak om det faktiskt gällde jobb som att jobba. Vi kunde fått den informationen när vi kom till vårt pass och jag är så jäkla sur nu att någon fuckar med min sömn som är så viktig för mig och speciellt då jag är en person med HSP. Så jag kom hem efter en timme igen och har alltså sovit flera timmar som var helt onödiga bara för jag inte fick min sömn. Hörde inte vad som sas 50% av tiden så man stod där som en jävla bortkommen höna och stirra och resten av tiden var antingen något man redan visste om eller inte rörde mig överhuvudtaget.

Men det va ju kul, hoppas fan på att jag kommer kunna sova när jag kommer hem imorgonbitti, suck it up, det är snart helg.

Jag ska börja planera lite smått också när det kommer till bloggen, ska försöka ta mig ut ur lägenheten mer och göra saker. Just nu är det lite som om jobba, sova, äta, jobba, sova, äta. I don't like it.
Kom på nu att jag ska till läkaren imorgon, höll på att glömma det heeelt, hoppas fan på att det går bra!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tankar

Hej, det var ett tag sen. Hoppas ni har haft tålamodet med er då jag har varit borta några dagar och inte varit i "form" för att blogga. Mitt psyke är inte på den bästa sidan direkt och jag har inte haft någon ork att lägga energi på något som aldrig utvecklas. Jag är mentalt trött på mig själv och mina sociala medier. Jag funderar starkt på en paus och bara fokusera på min instagram, alltså en sak i taget. Min youtube har också fått vila en del då jag inte ens börjat med den nya vloggen.
Jag är trött på att hela tiden försöka hålla mig brun för att känna mig någorlunda fin, jag skojar inte. Jag kan lägga på mig min BUS i dark på fredagen och på söndagen är jag lika vit som när jag började. Jag köpte en lotion från St Tropez men skiten gör mig fläckig. Och nu är jag vit i ansiktet, orange på mina torra området som armbågar och händer, även fast jag smörjer med helosan och resten av kroppen är bara fläckig. Jag ser jättekonstig ut. Har inte råd med några misstag.

Jag lämnar aldrig lägenheten, skojar inte här heller, det har varit sjukt fint väder ute och jag satt inne och antingen sov eller kollade på vädret. Jag orkade inte gå ut, jag hatar min kropp och jag gör ingenting åt det, jag har inte råd med möbler men jobbar inte mer än innan. Jag har ingen utveckling inom mig som jag känner nu. Det står still och jag kommer ingenstans. Helt jävla fucking värdelös.

Jag bara är just nu. Inget annat, inga känslor, inga tycken för jag orkar inte bry mig om något längre, ingen ork, ingen vilja, ingenting. Så jag ber er ha tålamod, jag kommer komma tillbaka men just nu vill jag bara lägga mig i min äckliga säng och försvinna. Känner att allting är äckligt just nu.

Ska till läkaren på torsdag, får se om man börjar något då så jag mår bättre.

Likes

Comments

Lifestyle, Tankar

Åh vad jag älskar att värmen är påväg. Igår var jag och L nere på idrottsplatsen på andra sidan gatan och hejade på mamma när hon sprang vårruset. Hon var så duktig som tog sig in på mindre än en halvtimme, tror det var 26 minuter eller något runt där. Sjukt bra!
Min mamma är i bättre form än vad jag är, haha.

Måste dock skriva av mig lite.. Även fast jag känner mig sååå glad att det börjar bli finare väder ute så har jag börjat känna mig tom. Har ingen motivation till något och jag tappar bloggen. Ingenting händer och jag har bara lust att skita i allting. I bloggen, i pengar, i människor, i mig själv, hur jag ser ut, i ALLT. Känner mig blom en fjortis som behöver uppmärksamhet, jättepinsamt.
L ska ut och käka med familjen imorgon och min första tanke var att "vem ska jag vara med då?", som att jag inte kunde vara ensam. Men jag vet hur jävla deprimerad jag blev när L lämnade mig hemma på Påskafton för att vara med familjen så det var väl det som kom upp. Ensam på en fredagkväll, naaaah. Jag får hitta på något, sticka och käka med en kompis eller nåt. Några förslag?

Likes

Comments

Tankar

Dagen har kommit, jag känner starka känslor att bara släppa allt och ge upp, lägga mig ner och bara försvinna från detta helvete som kallas jorden.
Jag sitter fucking ensam på påskafton..

Det är dock inte bara det jag syftar på utan jag menar allt, bloggen, instagram, livet, pengar, allt.
Sen jag kom hem har jag hunnit med att städa 2/3 av lägenheten, fixat lite till L skulle komma hem, det är skitsamma nu, jag har duschat, jag ska snart byta sängkläder, dammsuga och busa mig.

Jag är så jäkla omotiverad när det kommer till sociala medier. Det verkar gå tipptoppbra för alla andra och sen kommer jag där, har ingen ork att göra nånting men jag kämpar..och allt går åt helvete. Jag är så trött att kämpa för saker hela. fucking. tiden.
För följare, för vänner, för ett liv, för jobbet, för mig själv.
Jag är helt slut mentalt. Jag orkar inte mer..

Jag får väl helt enkelt bara börja om. Inse att jag är rätt tråkig, att jag inte tar så bra bilder och jag utvecklas inte och ingen vill ha med mig att göra.

Jag får ta en dag i taget. Skita i allt. Äta, jobba, sova on repeat.
Vad tjänar det till att försöka längre, folk bryr sig inte och är inte allt perfekt så blir man bortglömd. Det händer ingenting i mitt liv, det finns ingenting att läsa om. Det finns bara mig och mina deprimerande känslor som ingen orkar med.

Likes

Comments

Tankar

Usch idag mår jag inte bra psykiskt..
Har verkligen en motivation att börja träna nu nu nu efter att jag tog på mig brun utan sol framför spegeln. Allt jag inte kan se ser helt jäkla äckligt ut.
Mina lår och min rumpa ser ut som en tants kropp. Jag mår riktigt dåligt just nu och när lönen kommer så köper jag gymkort, fram tills dess går jag ut och powerwalkar. Ska minska sockerintaget så mer frukt och nyttigt för mig.
Hatar när jag måste se mig själv, blir alltid så jäkla besviken..
Det är nästan så jag har slutat försöka fixa till mig när jag ska någonstans, eller jag har det om jag ska va ärlig, det är inte lönt.

Hatar att må såhär..

Likes

Comments

Tankar

Åh vad jag älskar den här dagen, så många står upp för att vi alla är olika och bara för man har en kromosom mer betyder det inte att man inte klarar vissa saker som andra tror.
Ni kan inte ha missat tjejen som nu har ett eget designermärke, wow!

Dock är detta något vi måste tänka på oftare än just den här dagen då det är så många människor som får uppleva mobbning, diskriminering och andra saker som gör att man känner sig utanför, annorlunda eller sämre än alla andra.

Alla är olika och det är något som är GRYMT för hur tråkig hade inte världen varit om vi alla hade tyckt om samma saker, tävlade om samma saker och inte haft några åsikter. Det är pga vi är olika som världen tar sig framåt och utvecklas.

Mer kromosomer till folket!

Likes

Comments

Tankar

Då var vi här. Dagen jag både älskar och hatar.
Det är skitbra att vi har en dag då vi officiellt uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situationer men asså EN dag?..
Ska vi ha EN dag att lyfta upp vad som händer varje dag?
Jag blir både äcklad och fascinerad av att detta är helt normaliserat. Jag kan inte så jättemycket om ämnet, alltså jag är inte så påläst om olika situationer men jag vet om att jag känner väldigt starkt för att kvinnohat, våldtäkter, kvinnoförnedring och allt som har med detta och göra. Folk ser fortfarande ner på kvinnor men det sjuka är att dom ser då även ner på sina mödrar, kvinnorna som gav dom liv, det är det sjukaste. Dom tycker sina mödrar ska lägga sig under mannen och jag spyyyyr på det.

Det finns så många tankar, ord och åsikter inom mig så det står helt still. Jag förstår mig verkligen inte på dessa människor som fortfarande nedvärderar och underskattar oss?
Hur tänker dom?
Vi är lika värda, vi ska tjäna lika mycket, vi ska ha samma rätt till våra kroppar och vi ska få samma respekt på nätet som resten av den mansdominerande världen.

Jag hade velat ha detta inlägget lite djupare men vi alla vet vad som försegår, vi alla vet vad dagen står för och vi alla kommer att kämpa vidare tills vi lever i en rättvis värld.
Love you.


”Vi måste fortsätta det arbete som kvinnorna före oss gjorde och se till att våra döttrars drömmar inte har några begränsningar.”

- Barack Obama

”Jag tror att alla kvinnor i vår kultur är feminister. De kanske vägrar kalla sig det, men om du skulle ta vilken kvinna som helst 40 år tillbaka i tiden och fråga ‘Är det här en värld du skulle vilja leva i’ skulle de svara ‘Nej’.”

- Helen Mirren

”Hur kan vi förändra världen om bara hälften av oss är inbjudna och välkomna att delta i konversationen?”

- Emma Watson

”Tjejer kan bära jeans, ha kort hår och boots eftersom det är okej att vara kille. Men om en kille ser ut som en tjej är det förringande för att man tycker att det är sämre att vara tjej.”

- Madonna

”Jag tror inte att det går att vara kvinna i dag och inte vara feminist.”

- Oprah Winfrey

Likes

Comments

Tankar

Jag vill bara spola tillbaka nu. Jag vill tillbaka när jag var aktiv med konståkningen, när inget av skiten hade hänt och jag kände mig självsäker med vad jag hade.

Jag mår så jäkla dåligt över hur jag ser ut nu. Min ätstörning förstörde mitt hår och det har inte återhämtat sig än och vägrar växa, min näsa känns som en atombomb på ansiktet, mitt ena öga och ögonbryn sitter sådär 1 cm längre upp än det andra, mina läppar är helt osymmetriska, jag blir deprimerad när jag provar bh'ar då jag inte längre fyller ut nåt pga min viktnedgång.
Mina lår är för storaoxh otränade, min rumpa hänger och jag skäms om jag visar för mycket för då kan folk se alla fel.
Jag ser allt och jag får sån grov ångest när jag ser vad jag vill fixa men allt är så satans dyrt.

Jag vill börja jobba extra och få in pengar så jag har råd att spara men jag måste också sova och få min vila. Det är så mycket som säger emot sig själv i mitt huvud så jag vet inte vad jag ska vägen.

Jag försöker orka att fixa bloggen som är mitt drömyrke då jag vill vara min egen chef och jag vill jobba hemifrån men det står still. Det har stått still i flera år och jag vet inte hur folk ska hitta mig. För så dålig är jag inte!
Jag har sett folk med sååå dåliga bloggar ligga på 10e plats på topplistan om man ska ta ett exempel.
Åh mitt huvud guys, det är en enda jävla röra.

Likes

Comments

Tankar

Omfg, inatt när jag jobbade lyssnade jag på P3 dokumentärs senaste poddavsnitt och jag började gråta så mycket att jag fick lugna ner mig på toa, annars skulle folk börja undra. Det va verkligen saker jag kunde relatera till, inte att folk mobba mig men manipulation, BUP, mamma, och ganska mycket annat bara gick in mig och jag fick så mycket flashbacks, inte alls behagligt men det satte också igång mitt huvud.

För några år sen när inte jag mådde bra så ville jag inte ha hjälp. Jag låg inne med en ätstörning och depression efter en lång period av att mitt ex skadat mig. Det blir konsekvenser, det måste man räkna med, men det kommer inte med en gång utan det kommer efter man har gått igenom allt i huvudet 1000 gånger och det faller ner vad som har hänt. Ni vet att när man är mitt uppe i något så ser man inte något som man skulle gjort om man stod bredvid eller kollar tillbaka.

Mina föräldrar visste inte vad dom skulle göra och jag gick ett tag hos olika kuratorer som inte gjorde ett skit för mig, jag ser dom lite som såna nick-dockor. Man sitter och pratar för att få hjälp men allt man får tillbaka är nickningar och det hjälper inte. Så jag började gå till BUP, som står för Barn och Ungdoms Psykiatrin. Där fick jag hjälp av en psykolog, jag fick kolla vikten osv. Där började jag även med mina antidepression tabletter.
Detta var början till min tillbakaresa!

Jag vet att det är sååå många där ute som mår dåligt och det är också alldeles för många som tror att det inte hjälper att prata med någon. Men jag vill verkligen trycka ner detta i era huvuden för att PRATA HJÄLPER.
Det är nästan det enda som hjälper för så länge du håller allting inne och tror att du klarar det själv, då går allting neråt och blir mycket värre. Det kanske är på stadiet att du bara behöver en vän som lyssnar men det kan också va att man behöver hjälp av en professionell och dom är där för dig. Jag skojar inte.
Du behöver inte vara ensam, du måste bara lita och släppa in människor. Snälla, ta emot hjälpen.

Om det nu är som i podden att det kommer till hot att nakenbilder ska skickas till lärare, tränare eller föräldrar och kompisar så TA HJÄLP. En människa som medvetet skadar en annan är en skadad människa och alla hot man får ta emot är skitsnack och om det nu är något som händer sen så är dessa bilder ett litet kommatecken i dessa personernas liv och jag slår vad om att dom kommer hjälpa dig då det är ett brott. Vuxna människor ser det inte på samma sätt och om jag själv skulle vara någon som skulle få en sån bild av någon elev eller något så hade jag blivit så jäkla förbannad och gjort allt för att hjälpa den här personen att få fast sin förövare.

Detta ämnet är något som är väldigt allvarligt då ditt huvud kan vara din största fiende och tro mig, det räcker med dom som är utanför din kropp. Men att gå runt och hata dig själv, trycka ner dig själv, sluta äta eller väljer att lämna din familj och ta ditt liv. Att göra det där mot dig själv är tortyr.

Skulle du kolla på en bild på dig själv när du var ett litet barn och säga alla dessa elaka grejerna, skulle du vilja skada det barnet genom att skära dig eller skulle du vilja döda det barnet?
Precis, varför gör man då det?
Hur skulle det kännas om din syster eller mamma gjorde samma sak mot sig själv, hade du mått bra?

Mina föräldrar är riktiga kämpar som var där för mig till 110% och jag hade aldrig klarat det utan dom.
Ni måste lita på era föräldrar, dom älskar er så det gör ont och kommer göra allt för att ni ska må bra men ni måste börja prata med dom för annars vet dom inte vad dom ska göra för att hjälpa er.
Ni som inte pratar med era föräldrar underskattar dom grovt.

Sen träffade jag L igen och det gick mer och mer uppåt.
Eftersom jag var en person som älskade mat men inte ville äta var det lite lättare för mig att börja äta när det va god mat framför mig och någon som såg till att jag åt. Efter ett tag slutade jag med mina antidepp tabletter och hade viljan att klara mig till toppen på egen hand utan några piller.
Idag har jag bra dagar och jag har dåliga dagar men jag är långt ifrån där jag var förut.

Detta började med att jag började prata med någon. Jag blev bättre efter jag hade öppnat upp mig och jag har idag fått tillbaka vänner jag förlorade då.


Om detta är ett ämne ni önskar läsa regelbundet om så säg till för jag har sååå mycket att prata om, haha. Allt för att hjälpa, love you.


DÅ 2012-2013

IDAG 2017

Likes

Comments