Första inlägget, I know, inte bra. Men jag har jobbat konstant i 12 timmar, sov 1 timme inatt och innan det knappt nånting när man va där på natten och sen upp igen på morgonen helt i onödan.
Så jag har faktiskt sovit lite.

Kände på mig att ju längre in på passet vi kom desto mer fick jag kämpa för att hålla masken.
Va riktigt svag och fick ta tag i mig själv flera gånger men det va fan inte lätt när man också fick det bekräftat att man suger på vad man gör.

Har alltid vetat att jag är långsam men hade en liten bit av mig som ändå hoppades på att det inte stämde.
Men såklart har vi börjat med statistik på uppacken nu och SÅKLART är jag långsam och sämst på mitt jobb.
Ändå skyndar jag mig för att hinna med och jag ligger ändå back samt långt bakom dom andra om dom har samma statistik som tjejen bredvid mig idag.
Det va sjukt jobbigt att höra.
Försöker så jävla hårt..

Så när pappa kom och hämtade mig hann jag knappt sätta mig innan jag bara brast totalt. Grät så mycket att jag knappt kunde andas.
Va så trött och ledsen, stressad och hade ångest.
Man vill ju ta så många pass man kan men när man känner att kroppen orkar inte och ändå får höra att man ska jobba. Då blir det tufft.
Får ångest för jag inte orkar men tydligen ska jag ju orka. Så ska det inte va.
Orkar inte min kropp så orkar den inte, så är det bara.
Men sen kommer pengar in i samtalet, "det är ju bra med pengar". Boom, ännu mer ångest.

Det hade varit en helt annan grej om jag hade varit där på heltid. Då hade min kropp varit inställd på en viss tid och sovvanor.
Nu är allt bara fucked up och min kropp tar stryk för jag får aldrig reda på när jag ska jobba förrän sådär lunchtid dagen innan så jag kan knappt planera något alls och om jag då är hemifrån måste jag ta mitt pick och pack till tåget och sen kan man inte sova för man hade sovmorgon den morgonen och så sover man knappt, går upp och jobbar med sömnbrist och sen hem och sova för man inte kunde sova på natten men sen kan man inte sova på kvällen när man ska jobba igen eller inte. Ser ni var det går fel?
Vill kunna få reda på mina dagar veckovis, ska höra med dom om det går.
För detta går inte, min kropp skriker snart av sig själv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Okej, nu kommer inlägget jag faktiskt har tänkt på ett tag men väntat med. Dock har det bara kommit fram mer om samma problem som jag hade när jag gjorde mina fransar första gången och jag ser fler och fler göra på samma ställe jag inte skulle rekommendera att göra. Både här på nouw och på jobbet. En kollega gjorde sina fransar på samma ställe för några dagar sen, tror det va 2 dagar efter så hade hon endast 1 FRANS KVAR pga att hon hade bara tvättat ansiktet som man ska göra om man nu tar hand om sin hy. Utan olja också samt undvek ögonen.
Sjukt.

Detta inlägget handlar alltså om FRANSFÖRLÄNGNING. Fransar som sitter vid era ögon som finns där för att skydda era ögon.

Jag gjorde ju hos en tjej, jättetrevlig och hade bra synpunkter men vid det laget kunde jag ingenting om det här och låg där och trodde att allt var bra. (Första felet, ingen research).
Dock så sved limmet och jag kunde inte andas pga lukten som va så sjukt stark. Jag tog den längsta längden för min kompis hade gjort samma sak typ veckan innan. Inte bra.
Gå inte efter vad någon annan har gjort.

När jag väl var färdig där blev jag faktiskt lite besviken då jag trodde det skulle se fylligare ut men tog mig samman rätt fort och tänkte att "jag har ju inte gjort volym" så det va okej.
Första dagen va helt amazing men jag tappade en frans redan precis efter jag va färdig. Alltså när jag gick till toan för att se hur det såg ut sekunderna efter. Då föll den första och det slutade inte där.

Efter inte ens en vecka hade jag nästan inga kvar alls och jag tänkte bara "såhär ska det inte se ut" så jag kontaktade HOME OF BEAUTY här i Ängelholm och skickade bilder m.m.
Hon bekräftade att sådär ska det definitivt inte se ut efter en vecka så hon tog in mig även fast hon hade stängt för hon tyckte så synd om mig, hjälpte mig av med fransarna som faktiskt hade brytit av mina egna fransar för dom va för tunga och för långa, man ska tydligen inte sätta den längden på någon överhuvudtaget. Dessutom va det för mycket lim som släppte direkt med medlet som skulle ta ett tag för dom att släppa fransarna och det hade klumpat ihop sig.
Jag fick även reducerat pris pga detta. Det va ju inte mitt fel och hon hade hört detta förut.
Dessa fransarna höll riktigt bra och va så fina!

Det jag vill tipsa er är:
- Gå inte till någon som endast har diplom i något!
Du kan få diplom för att varit med och hoppa hopprep och som tack för du har deltagit. Alltså är inte personen utbildad!

- Det ska vara någon som har koll på läget.
Alltså licencerad, försäkrad, har ordentliga grejer och tar hand om dig som kund.

- Ta en längd som passar ditt öga.
Annars blir det bara krångel och det kommer snurra sig.

- Skit i om det är "billigt".
Du får bokstavligt talat vad du betalar för, så om du betalat kanske 300-500 mer så kommer det synas på ditt resultat.

Det jag har fått höra om fransarna som första personen gjorde på mig är att det gjorde ont när man blinka, man kunde inte sova ordentligt, dom föll av direkt, ens egna fransar bröts av på mitten, dom snurra sig, limmet sved och massa mer. Jag själv har erfaranhet i alla dessa grejerna och det är därför jag skriver detta inlägg. Grejer som inte alls är bra och som man borde undvika.
Så man ser direkt om du har gått till en diplomerad fransstylist istället för en utbildad person som vet sin grej.

LÄNK till mitt inlägg efter mitt besök hos HOME OF BEAUTY.


Direkt efter första gången:
Ser ni hur svullen jag va? Min kompis va blodsprängd i ögonen så det såg ut som hon hade brustit ett blodkärl.


Efter 6 dagar:


Efter Ann på HOME OF BEAUTY hjälpte mig! (nedan)

Likes

Comments

Då är snart veckan slut!
Jobbade idag och när jag kom hem så var jag rödflammig i ansiktet som vanligt, så sjukt jobbigt då ingen annan än jag blir såhär i ansiktet så frågan är om jag har nån allergisk reaktion?
Det är ju mycket damm där så kanske är det det, kliar alltid i ansiktet när jag står där.
Jag vet inte om man kan göra nåt åt det heller, det går ju över när jag kommer hem sen.

Imorgon blir det fest och utgång i Ängelholm för en kompis har fyllt år, dock blir det nog lite stressigt då jag ska stå utanför Make Up Store typ halva dagen med en brudklänning på mig. Så om ni vill se hur jag ser ut i en sån så är det bara att komma dit och ta del av vad vi har att erbjuda som t.ex. gratis brynplockning!

Vill också berätta en grej för er som är rätt jobbig.
Som ni flesta säkert vet om, ni som följer min blogg, så har jag inte mått så bra på sista tiden och det har börjat bli för jobbigt. Så i slutet av den här månaden, den 29onde för va exakt, så kommer jag checka in, eller vad man nu kan säg, på psyket och stanna där över sommaren. Jag måste komma tillbaka till mig själv och det klarar jag inte av i ett stressigt liv som jag lever nu.
Ska försöka så jag har någon som gästbloggar så ofta som möjligt, det blir bäst såhär.

Likes

Comments

Snapchat: emiliesoderholm

Natten va ju som den va, har skrivit ett långt inlägg om detta men vet inte om jag ska publicera det då det kan bli mer kaos än va det är nu.
Tydligen har folk regerat starkt på mitt senaste inlägg, som är borta nu. För folk är ju som dom är och tror på allvar att vakterna är pedofiler?
Snälla, läs genom raderna. Dom är alltså INTE pedofiler, för er som fortfarande inte fattar.

Men lite saker hände, dock inget man skylla på en nattklubb för. Det föds idioter varje dag tyvärr.
Orkar inte. Ska nog inte gå ut på ett litet tag, ser alldeles för mycket som jag inte tycker om och jag har rätt mycket att säg så det kommer bara att komma tillbaka till mig och det orkar jag inte.
Man har ju inte rätt vad man än säger. Så är det överallt. 

Likes

Comments

Asså det verkar ju att vad jag än säger så tar folk det fel eller så har jag helt fel.
Detta är så komiskt och så frustrerande på samma gång så jag måste bara dela med mig av detta. Det här händer hela tiden men detta är det senaste från idag. Är det någon annan som känner att jag hoppar på hennes utseende istället för budskapet och själva bilden?
Han verkar ju tro att jag inte vet att alla ser olika ut och inte kan acceptera det. Men han verkar också trångsynt och kan inte se det som jag och andra som är sjuka ser det. Det brukar ju vara så att om du inte varit med om det själv så har du ingen aning hur det är och har inte lika mycket empati.
Dum som jag är ska jag fortsätta att argumentra och till slut blocka dom mig tror jag, haha. Dumma fanskap x)

Likes

Comments

Jag vet mycket väl om att deprimerande saker och ej "titta-så-lycklig-jag-är" är saker man inte ska sätta i en blogg. Men jag gör det ändå. Varför?

Jo, idag är bloggvärlden en enda stor pretend-värld och alla försöker göra en show över vad dom har, vad dom gör och allt det där. Får oss som inte har det lika "perfekt" må lite sämre och känna att vi är inte bra nog, att vi inte lever vårt liv som vi borde.
Jag vill inte ha en sån blogg. Jag vill ha en blogg där vem som helst ska kunna gå in med bra psyke eller dåligt psyke och känna "jag är inte ensam" för vi mår alla dåligt!
Alla har nånting dom slåss med och man kan ofta känna att man är totalt jävla ensam i världen och ingen annan känner som jag.
Och då mår man ännu sämre.
Vad jag vill är att folk ska kunna läsa och känna en lättnad över att det finns någon annan som känner som jag, kan slänga iväg ett meddelande och kanske prata om saken.
Det finns även dom som har varit nere i skiten men tagit sig upp igen och därefter vill hjälpa och berätta hur den här personen kom ifrån och hur den började må bättre.

Visst det finns alltid besserwissers som ska klanka ner på dom som redan ligger ner, även fast dom har IIIINGEN JÄVLA ANING om ditt liv över huvudtaget. Om du har husdjur, om du har jobb, vad du lägger dina pengar på, om någon har dött etc etc. Någonting som har triggat känslorna att komma.
Det kan va att du tappar din penna på golvet och allting rasar och allting går fel.
Sånt man inte ta åt sig av för som jag sa, personen har ingen aning hur du lever ditt liv.

Men jag är bara så trött på hur bloggvärlden visar upp sig, med perfekta bilder, allting ska va rent och fint, perfekt mat, perfekt hår, perfekt kropp, har råd med massor med resor och så fortsätter det. Det lockar läsare, I know, men det är långt ifrån verkligheten.

Kanske därför jag har tappat bloggen lite. Innan fick jag upp 5 inlägg om dagen och älskade att blogga. Nu känner jag bara att jag når inte måttet för mitt liv är inte perfekt och jag vill inte visa det så heller. Jag har brister, precis som alla andra. Men idag vill folk bara se en perfekt yta och läser ofta inte texten utan bilderna är vad som räknas. Det är farligt.

Kan vi inte bara stötta varandra istället för att leka i en låtsasvärld?
Istället för att sparka på den som ligger ner och kommentera nåt onödigt i ett inlägg där någon har öppnat sig, stötta och släng iväg en positiv kommentar istället och låt personen känna sig trygg istället för provocerad, för varje gång jag får en kommentar från nån besserwisser har jag lust att skära upp deras ansikte och mata mina katter med det.
kanske lite grovt men jag går igång rätt lätt på sånt här.
Därför är jag öppen med hur jag mår i min bogg.
Det är okej att känna, även när det inte är positivt.

You do you girl❤

Likes

Comments

Idag är ingen bra dag.
Jag har panik på allt och klarar inte av när saker är för nära mig så kastar iväg det, känner mig instängd. Jag har panik på mig själv, på min ekonomi, på alla runt omkring mig, på bloggen, ALLT!
Jag hatar att jag inte tränar för jag har inte råd med ett gymkort och det leder till att jag äcklas av min egen kropp och känner mig så sjukt ful, jag är alltid trött och har alltid ont någonstans och hatar verkligen när det krampar i hjärtat. Jag hör dåligt, jag ser dåligt. Jag kan inte klippa håret som är så slitet nu så jag måste klippa av ungefär en decimeter nästa gång jag sitter där och jag hatar verkligen kort hår, min hy är bananas, jag stör mig på alla omkring mig men kan inte säg nåt för då får jag bara skäll tillbaka eller blir ignorerad. Jag kan inte ge nånting för jag har inga pengar, jag måste låna av alla för jag ska kunna göra något som en jävla hobo, kan inte ta ett lån så jag kan få utbildningen jag vill ha, jag har börjat ge upp med bloggen då jag verkligen inte kommer någonstans även fast jag bloggat i 7 år. Jag verkar verkligen suga på det här och det motiverar mig inte att det kommer folk och hinner blogga i 2 månader och sen går om mig på topplistan. VAD GÖR JAG FÖR FEL?!
Jag vet att jag måste uppdatera oftare men det gjorde jag innan och det blev fan inte någon skillnad där. Ska jag sänka min gard och gå ner till bottennivå som alla andra som går förbi mig?
Jag orkar inte. Jag orknar inte prata, inte argumentera. Jag orkar inte försöka längre. Det tar för mycket på mig när jag försöker och försöker men det händer ingenting. Orkar inte försöka med folk heller. Känner mig ivägen och utanför och verkar inte vara bra nog för nånting här i världen.
Vill ta mitt pick och pack och dra härifrån men eftersom jag är pank kommer jag hamna på gatan.
När jag pratar med folk om mitt liv så får jag alltid höra vilken otur jag haft. Jag brukar alltid skämta om det men nu inser jag att gå på den där spegeln när jag va liten va nog inten bra idé, dock har 7 år redan gått..
Ändå gör jag ingen nytta. Vad jag än gör så blir det fel, JAG ORKAR INTE!!
Sen kommer det folk som försöker hjälpa eller prata vett i en men det är verkligen ingen förutom min pojkvän som vet hur mycket har kämpat och kämpar fortfarande. Folk tror att jag inte försöker, att jag sitter ner och rullar tummarna. Vet inte vad jag ska göra..
Jag ger snart upp..

Likes

Comments

Den här veckan kommer nog vara den läskigaste på länge.
Imorgon är det arbetsintervju och i helgen ska jag upp till Stockholm helt själv för första gången och jag har ingen aning vart jag ska!
Det kommer mer info i veckan men som det ser ut nu är jag helt lost. Det är mycket som står på spel och det kommer vara högt tryck, men jag klarar det. Det är bara släppa sina rädslor och go for it. Det kanske inte kommer en sån här chans igen.
Det är väl det livet går ut på, att utmana sig själv och göra det bästa med vad som än händer. Nu väljer jag att se det positiva i detta och ser fram emot hur framtiden kommer se ut.
Det blir vad man gör det till, eller hur?
Jag behöver detta.

Frukosten bestod av hemmagjord apelsinjuice och knäckebröd med avokado. Det är så satans gott!!

Likes

Comments

Asså jag vet, som alla andra i Sverige, att arbetsförmedlingen inte gör ett piss för arbetslösa. Ändå ska man vara anmäld där?
Nu när jag inte har någon annan utväg så har jag ju börjat på Öresundsbemanning här i Ängelholm. Dom har ingen koll på nånting på varken på arbetsförmedlingen eller på bamanningsföretaget och båda säger olika saker hela tiden.
Vet ni hur många som fick jobb genom arbetsförmedlingen förra året?
6% av alla som var inskrivna!​​
Det enda skälet till att jag går dit är att jag ska få ersättning, men nu när jag inte ens får det så varför ska jag gå dit??
Dom kommer inte hjälpa mig att få jobb? Det är något jag kommer fixa på egen hand men jag blir tvingad att gå dit för att göra exakt samma sak som jag gör hemma. Nej okej, vi sitter och ska tänka utanför boxen också och vara kreativa, som det handlade om förra veckan. Som att använda ett snöre på ett annat sätt än att det är ett snöre?..
Jag blir så förbannad. Den här jobbcoachen, jättehärlig kille och inget emot honom på så sätt men han säger till mig att han ska kolla med min handläggare om att dra ner det till en gång i veckan då det blir ekonomiskt jobbigt för mig samt att jag måste ta med mig mina saker hela tiden fram och tillbaka från Ödåkra till Ängelholm och allting bara kraschar, det går helt enkelt inte ihop.
Jag pratade med min handläggare imorse och hon säger att han inte ens har hört av sig och det har gått en vecka?
Han svarar inte ens på mitt sms. Vad är detta?!
Jag blir så provocerad. Jag kan göra detta själv?
Varför ska jag gå dit för "3000" i månaden??
Det är ett jävla skämt.
Lust att skita dom och sköta det själv. Dom verkar ju inte fatta heller då jag sa till dom under praktiken att jag ska inte ha någon jävla "ersättning" för ett jojokort, som egentligen inte är någon ersättning utan ett fucking skämt det med. Ändå skickar dom hem samma jävla papper om att jag ska fylla i min kostnad så jag ska få "ersättning" iaf 5-6 gånger?
Jag va t.o.m. nere hos dom och sa att jag ska inte ha någon och jag fixar detta själv för jag har inte ekonomin att lägga ut på detta.

Usch, nej, jag blir bara arg. Puss på er.

Likes

Comments