Header

Värsta dagen på så sjukt länge.
Vet inte om jag ska säg något än då jag har fått sån skit för det och blivit hotad.
Det kanske låter värre än vad det är men jag ligger iallafall helt sömnlös och med sprängdsvullna ögon.
Tänk er att jag tog BUS imorse och har gråtit sönder ansiktet, kalla mig zebra säger jag bara. Har haft några samtal nu på morgonen och jag har verkligen fuckat mitt liv som det känns nu.
Dock har inte detta gått rätt till fick jag reda på i efterhand men det löser väl sig sen.

Vi ska hålla hoppet uppe, men just nu behöver jag evig vila och massor med vin.
Massor med kärlek till er och va försiktiga vilka ni litar på, va inte blåögda.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Hola my people!
Sitter nu och har halvt "panik". Jag är så trött på mitt liv som det ser ut nu. 
Jag vill att det ska ha mer puls, mer förändring, mer vuxenliv i sig. Jag har nämligen inte körkort för jag är livrädd för att köra, ingen lägenhet, har egen inkomst men inget sparande, lever som en 15åring och lite fler grejer som jag inte tar upp här på bloggen. JAG HATAR DET. Vill vara självständig, våga mer, sluta fega. ARRHG, pallar inte. Prutt på livet ibland asså.

Sen måste jag (läs vill) ändra min header och profilbild till min nuvarande look, alltså när jag är brunett men jag hatar mitt korta hår och jag har ingen fotograf som jag tycker om här nere. 
Så nej, det går inte. Får vänta till jag har råd att fixa extensions och hittat en fotograf som jag gillar, har inte råd att åka upp till Stockholm nu på ett tag.
Ni vet såna fåniga grejer som man inte kan göra något åt så allt blir åt helvete. 
Ska börja ta mina sockerpiller idag också så mitt humör kommer ju skjuta i höjden. Bra att vi har socker hemma. 

Vaknade nu vid 17 tiden och jag tycker absolut inte om att sova så länge men orkade inte gå upp och ta tag i livet. Vill bara försvinna på något sätt, jättesvårt att förklara men några av kanske fattar vad jag menar ändå. 

Likes

Comments

Tidigt inlägg, men jag måste fan ta och skriva av mig.
Jag har precis kommit hem från jobb och efter ett stormöte med kontoret. Surprise surprise så håller vi inte statistiken, vilket vi redan visste. Vissa saker kunde jag relatera till och vissa saker dom sa tänkte jag bara "wtf hur tänkte ni här" och det va flera som tänkte så. Det är alltid nånting med kontoret som är konstigt och jag har hört en del saker.
Eftersom jag inte har någon erfarenhet på det sättet så vill jag inte uttala mig om något där, men jag är också sjukt dålig på att se brister. Jag är mer den dom accepterar och går vidare utan att ifrågasätta för det har jag fått lära mig. Hatar det, vill ha mer balls i såna lägen.

Men nu när jag fick reda på min generella statistik som inte va bra och jag kom med att jag tar inte ut mig på samma sätt om jag vet att jag ska jobba dagen efter, vilket inte ens är ofta längre, så kan dom inte kan ta hänsyn till det eller vafan hon sa, jag fattar och jag ville mjuka upp det men lyckas sänka mig istället och säga att jag upplevt "sömnparalys" och då sa hon att det va en varningsklocka och att det inte kommer hålla i längden och att läkarna kommer säga samma sak, visste inte att hon var en läkare men okej.
Skälet till att jag är så förbannad nu, det är inte för jag har dålig statistik eller att dom inte kan ta hänsyn utan för hon säger att jag inte kommer fixa det. Om det är något jag HATAR så är det när folk säger till mig att jag inte kan när jag VET att jag fixar det. Jag hatar det.
Någon annan ska inte säg till mig hur jag mår, hur jag känner eller vad jag orkar, det kan jag rätt bra själv och jag klarar detta, inga problem.
Så därefter blev det bara att jag sa att jag skulle bättra mig och vände på klacken. Blev så jäkla sur.
Vissa personer är riktigt svåra att prata med så så fort man försöker så går allt i diket bara och hela konversationen blir helt misslyckad. Så va detta.
Hon fatta inte vad jag mena och förolämpade mig.
Vadå det kommer inte hålla, kämpar som ett djur för jag ska va duktig där och jag vet att jag klarar det så säg inget annat till mig.
Jag behöver inte den negativiteten i mitt liv. (Pik till alla som läst memensarna)

Likes

Comments

Nu pratar inte jag om er som frågar butikspersonalen först så dom fixar produkten åt er, alltså skär, vässar eller spritar produkterna så det inte finns några bakterier.
Nu pratar jag om er som tar upp en läppstift och sätter på er det. Fattar ni hur äckligt det är att prova smink i butik?!
Jag tror inte ni anar hur mycket bakterier det är på produkterna. Jag vill SPYYYY varje gång jag går in på Kicks, Mac eller Sephora och tjejer står och sminkar sig med brynprodukter eller något annat där det står "test". Det finns en anledning varför det inte går att lämna tillbaka eller byta smink då det är en hygienvara. Hur skulle det va om ni köpte en deodorant som ni sen lämna tillbaka och dom säljer till någon annan?
Eller att ni själva skulle köpa en använd deodorant? Eller tandborste? Eller hårborste?
Hur jävla mysigt är det egentligen. Samma sak med smink.
När ni använder något som en annan person har haft på sig så är det inte bara äckligt utan ni kan även bli riktigt sjuka. Läste en gång om en tjej som blev förlamad efter ha använt sin kompis smink som haft en hudsjukdom hon själv inte visste om.
Tänk om ni använde sminket där det står "test" på och någon med en sjukdom har testat det innan och ni får dessa bakterier på er. Fan va ni kommer ångra er.

Sluta va äckliga.

Likes

Comments

Jag vet inte om det är någon som känner igen sig i det jag ska prata med om, säkert ganska många.

Har slutat det ena jobbet nu, ätit lite och bytt om för att om mindre än en timme ta tåget till andra jobbet och jag kan inte sluta tänka på om jag gjorde allting rätt innan jag gick. Jag räknade kassan, skrev in vad jag skulle, tvättade borstarna, städade golvet så det lugnar mig att jag hann med det. Men sen kom jag på att jag glömde stänga ner internet innan jag gick hem och jag höll på med ett inlägg när vi inte hade någon i butiken, jag stängde ner och glömde bort det när det kom kunder.
Nu har jag ångest över att jag glömde det och att jag kommer få skäll.
Jag får jättemycket ångest när det kommer till jobb. Jag vill inte göra fel för jag kommer få skäll eller få sparken, det gör mig livrädd. Vill alltid va perfekt och allting ska va bra för då blir ingen missnöjd.

Har lite såna känslor när det kommer till människor också. Jag kan ha haft samma personer i mitt liv i kanske 8-17 år men är fortfarande osäker på om jag är omtyckt. Jag tror hela tiden att andra tycker jag är jobbig, att jag är socialt efterbliven för jag beter mig konstigt ibland när det är folk jag inte känner och att jag är bara är i vägen för jag är så klumpig. Inbillar mig att andra inte vill va med mig för jag är tråkig och inte är intressant nog.

Jag inbillar mig sjukt mycket så jag går nästan konstant och är orolig. Jag har inte tänkt på det här innan men mer och mer visar att jag har ångest. Kan fråga min pojkvän flera gånger om ett visst ämne, bara för att va säker.
Men jag är ju aldrig säker. Jag behöver längre förklaringar till saker, jag tar nästan allt bokstavligt talat och jag har sjukt dåligt minne.
Just saying, under mitt liv, fan va det lät cheesy men iallafall, så har folk haft lite svårt att förstå mig. Nu fattar jag nog varför.

Likes

Comments

Hoola my peopol!
Jag märker själv hur bloggen halkar efter och jag ska väl berätta varför. Jo jag är trött.
Jag är jäääävligt trött. Fick panikångest innan idag då jag sover till 16 tiden och sen ska man iväg på kvällen. Det är inte 100% på mitt privata plan och jag mår skit pga det också. Det är rätt mycket som tar min energi nu och det är supersvårt att va sig själv under den här perioden. Att kombinera 2 jobb som är både dag och natt, försöka ha kontroll över mitt liv, som jag misslyckas med, hinna med att blogga och alla mina måsten. Vissa saker får komma efter. Men det kommer va värt det i efterhand.
Inte allt men det mesta.

Det kommer bli bättre, jag vet bara inte när.

Likes

Comments

Jag tror inte ni fattar hur mycket jag hänger på Väla. Jag jobbar där, shoppar där, äter middag där, hänger där när jag inte har nåt att göra, you name it.
Jag brukar älska det men fan inte idag.
När jag hade min lunch idag, man har alltid bråttom då det är folk ÖVERALLT så det tar en liten extra tid att göra vad man ska. Ja, iallafall, idag hann jag sådär 10-20 meter från butiken. Hade kameran hängande vid midjan, mobilen uppe då jag smsade pojkvännen, min väska och såklart, ingen jacka.
Så är det en UNGJÄVEL som börjar snurra runt men sitt jävla vatten så jag blir DYNGSUR. Jag står i flera sekunder, munnen öppen då jag blev chockad och helt stel som man blir när någon häller vatten över en. Man såg verkligen hur mycket vatten jag fått på mig. Jag står alltså ungefär 1 meter från den här ungen och hennes familj. INGEN SÄGER TILL HENNE ELLER BER OM URSÄKT TILL MIG. Jag är verkligen inte den personen men i detta landet ber man om ursäkt och man häller vatten över någon annan!!
Blev så jäkla förbannad så när jag va påväg tillbaka sa jag bara "sa ni ens till henne?!" med en ganska arg röst och självklart fattade jag inte ett ord vad dom sa tillbaka.

Det förstörde i stort sett min dag då jag blev så jäkla sur över det. Är fortfarande sur.
Dålig uppfostran och dåliga föräldrar är vad det är. Fan asså, tur att min kamera höll.

Väla dom 2 senaste dagarna.

Ni måste testa Bonaseras pizza, så sjukt god!

Likes

Comments

Jag pratar rätt ofta om detta med nära och kära då jag ständigt påminns om varför jag vill bort från den här staden.

Saken är att jag flyttade hit när jag va 3 år så jag har barndomsvänner här, det är en liten stad så alla i ens egen ålder vet ungefär vilka alla andra är. Man har umgåtts med många, alltid hälsat, som jag ser som en självklarhet och det är lite så att alla känner alla.
Iallafall i mitt fall, jag känner att om jag har umgåtts och brytt mig en person en lång tid - som hela ens uppväxt mer eller mindre. Så slutar inte jag bry mig om en person bara sådär, om ni förstår vad jag menar.
Även fast jag inte umgås med en viss person längre eller är med ett visst gäng så hälsar jag, kan prata med dom som om det vore ingenting.
Men vet ni vad det fula är i det här?

Folk växer "upp" här och tror sig va sååå jävla fina, fattar ni?
Folk här är för fina av sig för att hälsa och vara trevliga. Jag säger inte bara detta för det är en känsla utan jag har fått detta bekräftat.

Det av en gång om vi ska ta ett exempel så hälsade jag alltid på en som jag känt sen jag va sådär 6 bast om inte yngre, även sådär när man varit ute så va jag jätteglad och se den här personen då hen alltid varit glad och trevlig. MEN den här gången så märker jag hur nonchalant och besvärad den här människan är och jag va full men kommer ihåg att jag tänkte "fy fan va falsk den här personen är, fuck dig" och sen dess han jag skitit i att hälsat. För det är inte värt det, så jävla pinsam människa.
Den enda gången jag inte hälsar på någon som jag någon gång har känt är när jag vet om eller har en känsla av att personen känner sig besvärad av en. För någon jävla anledning.
Eller om personen har gjort mig illa, det är dom enda gångerna.
Eller om jag inte ser dig, haha, det är också en anledning men då får man putta på mig så jag ser!

Detta är nog överallt i Sverige men fyfan för Ängelholmare. Här är majoriteten wannabe stockholmare och pappa betalar, så jävla fina i kanten.

Jag skiter i vem du har blivit, vem du umgås med, hur mycket du tjänar, om du är hemlös eller hur länge sen jag pratade med dig WHATEVER - när jag ser dig så HÄLSAR jag, för så gör man när beter sig. Inte leker viktig och tror att man är bättre än alla andra för honey, den dagen du börjar tänka att du är bättre än alla andra. Då sjunker du så du nästan nuddar botten i mina ögon.

Så jävla trött på detta, varenda gång nästan jag lämnar min dörr så skriver jag minst en gång till L att jag vill bort från detta stället. Folk är falska och leker så jävla hårt.
Nu pratar inte jag om alla, det finns fortfarande dom som är supertrevliga och som kan hälsa och prata men det är också många som leker att dom har status.

Märkte det nu på brännbollen också, skrattade lite åt det faktiskt för det är så pinsamt.

Känner någon igen sig kanske?

Likes

Comments

Nu kommer den där grejen jag skulle berätta för er. Speciellt för er som bor i Helsingborg för ni vet nog vad Makeup Center i stan är för något och att det är gamla Make Up Store.

Ja, jag hittade den butiken idag då jag hört att dom hade Zoeva borstar där och va där inne ett tag. Det va en tjej som jobba där inne, typ orange eller rödhårig, som va jättetrevlig när jag kom. Kollade lite på borstarna sen på sminket dom hade där inne som jag inte sett IRL någon annanstans så va rätt okunnig inom märkena och vad allting va för något.
Eftersom det bara va jag i butiken så småpratade jag lite och nämnde att jag jobbade på MUS i vanliga fall och DÅ JÄVLAR gick det neråt. Den här tjejen blev nonchalant och riktigt otrevlig och typ idiotförklarade mig kändes det som. Det gick fan bara utför så när jag lämna butiken och sa att jag skulle komma tillbaka när jag fått mitt nya kort och försökt va så trevlig jag kunde, så kollade hon inte ens på mig när hon sa hejdå, ett påtvingat hejdå. Så innan ens dörren hann stänga sa jag högt till mig själv "WTF?!"
Det va ett sånt tillfälle när man ringer någon direkt efter och berättar om ett wtf moment.

Har fått reda på nu att hon/dom inte gillar MUS så mycket och brukar prata skit om det och sånt. Så kul när sånt här går runt till så många. Det betyder ju att bara att dom sänker sig själva för fy fan va oprofessionellt som butikssäljare.
Inte konstigt jag va själv i butiken.

Likes

Comments