Tankar

Jag var på möte förra veckan på arbetsförmedlingen då min praktik tog slut. Det var ett sånt 90 dagars möte så jag får ersättning, bara att tjejen som hade mötet var hur flummig som helst och det verkade som det var hennes första vecka där.
Hon gick inte alls igenom sakerna utan berättade bara vad som stod på punkterna, precis som vi inte kunde läsa..
Jag fick bara veta att jag har startdatum 7/12 och jag skulle få en tid till ett möte med min handläggare för jag hade tackat ja till detta programmet.

Nu mejlar min handläggare mig att jag måste välja jobbcoach att jag fortfarande inte har valt företag och att jag måste göra det m.m.
Och detta gick inte hon alls igenom, vad det är för något på mötet jag var på, så nu är jag så grymt förvirrad. Typ som, vad menas med detta? Varför ska jag välja en sån? Vad ska jag göra sen?
VAD ÄR DETTA?!

Blir så irriterad när när någon annan än henne hade kunnat sköta det snyggt istället för att presentera sista sidan på hennes powerpoint som "blablabla tråkigt" och sen bläddra vidare??

Jävla muppar.

Lugnande bild på min ena katt, let's calm the fuck down.

Likes

Comments

Tankar

Jag är rädd, jag är jätterädd faktiskt.
Kan folk vakna nu och göra nåt åt isis mer än spotta på dom?!
Det händer något fruktansvärt i Paris right in this moment men det kunde lika gärna vara här. Vet ni hur många vi redan har i landet?!
NÄR SKA VÅRA "LEDARE" SLUTA BLUNDA?!
Tänker på alla drabbade och anhöriga, hoppas att det här blir världens förändring.

Tänk om detta skulle hänt i Sverige?
Och sen i resten av världen?
Ska vi bara se på när dessa monster tar över världen?
Jag har iaf ingen lust att leva i rädsla, mer än vad jag gör nu. Vågar knappt vara bland mycket människor om något sånt här skulle hända här då det är känt att iaf en är här i lilla Ängelholm.
Får väl bli landet för mig istället för storstaden.

Till alla offer i Paris.
Vila i frid.

Likes

Comments

Tankar

Idag har varit en jobbig dag. Har legat och halvsovit ungefär halva dagen, andra halvan har jag bara ätit och gråtit.
Så har varit helt utmattad på att göra ingenting. Allt är så frustrerande och jag är så trött på det. Sen ringde ju mamma och man bröt ihop igen.
Jag är så trött på att känna mig otillräcklig, att jag bara finns och är onödig i världen. Jag vill också ha ett liv, tyvärr händer inte det förrän jag har ett jobb med en riktig inkomst. Imorgon kommer jag få mina pengar från försäkringskassan och summan är skrattretande. Det är en fantasi att kunna köpa julklappar och kunna betala för mig själv. Summan jag får per dag är lunchpengar. På en dag får jag en summa som betalar min mat. That's it.
Det ENDA arbetsförmedlingen har gjort bra är att godkänna att jag får vara på Make Up Store, annars har dom inte gjort ett skit förutom att vrida på sanningen och göra mig förvirrad. ALDRIG arbetsförmedlingen igen.
Jag kan själv!
Jag måste kunna själv..

Just nu finns jag men jag gör inget användbart till omvärlden förutom kostar pengar. Inte konstigt att jag är stressad över pengar när det är pengar man måste ha för att överleva och komma framåt?
Jag vill gå en utbildning så jag kan kalla mig Make Up Artist, men det kostar pengar, jag vill ha mat, det kostar pengar, jag vill flytta, det kostar pengar, jag vill ha ett jojokort, det kostar pengar, jag vill ha körkort, det kostar pengar, jag vill ha ett gymkort så jag kan träna och slippa känna mig fet och äcklig (känner mig inte trygg ute längre), men det kostar pengar, jag vill kunna köpa kläder, det kostar pengar, jag vill resa, det kostar pengar. ALLT KOSTAR PENGAR.
Jag är bara så trött att vara beroende av andra, att behöva fråga om jag får något, som redan där är förödmjukande. Jag vill inte behöva be om hjälp hela tiden.
Vet inte vart jag ska ta vägen..

Likes

Comments

Tankar

Att vi ena dagen kan må svinbra, allting rullar på och sekunden efter är allting kasst och man har noll livslust. Ena stunden känner jag mig glad och tacksam och andra känns det som man inte har någon. Man vill så mycket men man har ingen kontroll.

Känner mig så vilsen och yr, vet inte vad jag ska göra av mig själv. Men jag vet en sak..
Ska börja nicha mig själv och endast blogga om och fokusera på smink. Just nu är bloggen ett sorts hjälpmedel för mig att skriva av mig och visa verkligheten. Alla bloggerskor har inte en awesome tid hela tiden och mår superbra med asmånga vänner. Det finns folk där ute som tröstar sig med att dom inte är ensamma om att känna på ett visst sätt, som kanske passar in hur jag t.ex. mår idag?
När man kommer hem från jobbet och man slappnar av. Då kommer tanken "jaha, nu då?".
Det händer ingenting och jag behöver att det ska hända någonting, typ hela tiden. Särskilt nu!

Blivit asdålig på att blogga också, så där säger jag ju emot mig själv lite. Jag har ingen lust att sitta vid datorn men dagarna kommer då ett inlägg like this kommer upp. Hoppas ni förstår.

XO

Likes

Comments

Lifestyle, Tankar

Asså jag orkar inte. Fick min "lön" nu och det va det sämsta någonsin.
Har inte råd med det jag tänkt och vet inte ens om jag kommer få min ersättning från försäkringskassan då jag inte fattar ett piss av vad där står på den här jävla blanketten. Jag måste ha pengar, jag kan tyvärr inte leva på 300 kronor per månad. Varför nu??
Varför kostar mitt största intresse någonsin så mycket pengar? -.-
Mycket och mycket, jag saknar 40 kronor, haha, men jag vill inte be nån om pengar.
Jävla skitmånad. Jag orkar inte mer.

Funderar på att ta en pw runda idag också. Måste härifrån, måste göra något, vill inte känna mig såhär dålig. Känner mig tom och ensam.
Livet är ett stort jävla skämt.
Ha de.


Likes

Comments

Tankar

Jag köpte detta smycke för bokstavligt talat bara några dagar sedan. Nu reser jag mig upp från sängen och ner på golvet trillar denna ner.
Jaha?!
Betalade jag 200 spänn en veckas provperiod eller vad händer?

Jag ska tillbaka till Väla imorgon och ta med kvittot och se hur dom löser detta åt mig. Det måste ju gå, antingen ett nytt smycke eller så lagar dom det åt mig på plats. Blir ganska besviken ju när jag bara haft på mig det i några dagar..
Frågan är om jag nu får välja ett nytt, om jag ska ta nåt annat för risken är ju att detta händer igen. Men om man nu lagar det så borde man sätta dit nåt starkare?
Det andra smycket jag använt har hållt i iaf 2 år!

Skumt..
Ni får en liten sneak peek på mina naglar här också men det kommer upp imorgon!

​​​​

Likes

Comments

Tankar

We teach girls to shrink themselves
To make themselves smaller
We say to girls,
"You can have ambition
But not too much
You should aim to be successful
But not too successful
Otherwise you will threaten the man."
Because I am female
I am expected to aspire to marriage
I am expected to make my life choices
Always keeping in mind that
Marriage is the most important
Now marriage can be a source of
Joy and love and mutual support
But why do we teach girls to aspire to marriage
And we don't teach boys the same?
We raise girls to see each other as competitors
Not for jobs or for accomplishments
Which I think can be a good thing
But for the attention of men
We teach girls that they cannot be sexual beings
In the way that boys are
Feminist: the person who believes in the social
Political, and economic equality of the sexes

Flawless.

Likes

Comments

Tankar

Idag är en sån dag, igen.
Vaknade av att pappa hade ringt så fick ju ringa tillbaka. Han berättade då att min familjemedlem hade trillat ihop igen på sjukhuset men att det gick bra. Hen hade vaknat rätt fort men ligger nu på hjärtavdelningen igen i Hbg. Redan där så fucka sig min dag.
Men det är inte bara det, har typ emot alla och har ingen tillit till någon. Känner mig bara ledsen och besviken.
Vill begrava mig själv för att bara slippa allt men samtidigt har jag även lust att begrava andra så jag slipper dom. Har jag någonsin nämnt att ni inte ska lita på någon?
Kanske jag har, men jag har fan glömt det själv. Man känner egentligen inte någon alls då man förändras för varje minut. Något du tycker idag tycker du kanske inte om några timmar eller imorgon.
Ta kvasten och sopa undan personer ni inte känner gynnar ert liv längre, jag håler på att leta efter min egen kvast as we "speak".
Men ge även guld till personerna du känner är där för dig och ditt liv. Det är personer man ska hålla hårt i. Det gäller bara att känna efter och kolla efter signaler.

Ska ut med hunden, ta en dusch, sätta på musik och fixa till det lite här. Ingen lust för det egentligen men eftersom vi har planer ikväll är det väl dags att peppa mig själv.
Nu jevlar.

Likes

Comments

Tankar

Det va länge sen jag var såhär nere.
Jag var hos arbetsförmedlingen idag och pratade med en handläggare och få en liten blick hur vi ska göra. Inte för jag var med för 5 öre men jag ska tillbaka och får säkert mer inblick i det då. För nu när jag tänker på det så kommer jag knappt ihåg ett skit, satt och tänkte på annat och försökte koncentrera mig som inte gick. Har ju inte haft nån aptit på flera dagar och hade fortfarande inte ätit, undrar om det låg nåt i det.

Efter stack jag till mamma som jobbar inne på stan. Bröt ihop hos henne och sen började jag gå hemåt. Ville inte hem egentligen så satte mig vid nån korsning vid brandstationen, satt där kanske i 30 minuter innan jag började röra mig hemåt för jag frös och min "taktik" funkade inte. Går ju ut ibland när jag är ledsen för jag inte vill gråta och undviker det bland folk men det funkade så jag stack hem iaf.

Känns som allting rasar ner precis framför mig och jag kan inte på något sätt bygga upp det igen. Jag har ju haft depression innan och tagit medicin mot det och det känns som det börjar gå dit. Vägrar att det ska bli som innan, då förstör jag mitt vuxna liv också. Ätstörningen och depressionen förstörde min tonårstid, det va mer än nog.

Vill bara att allt ska bli bra, att jag hittar mig själv och jag får ett bra jobb och allting bara flyter på.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, jag vet delar av varför jag mår dåligt och jag har bara mig själv att skylla. Jag är en känslomänniska, om det heter så, och jag känner på mig saker. Inte med allt men med vissa saker vet jag bara. Det har hänt nåt, det kommer inte hända, nånting är på gång typ. Magkänsla det kanske är.
Min magkänsla säger att det kommer vara såhär och jag kommer glömmas bort. Jag vill inte men så kommer det säkert bli, det är ju typ så nu.

Vill inte lyssna så mycket på andra. Känner mig dålig och oduglig men hela mitt liv styrs av alla andra utom mig.
Emilie gör inte det, Emilie, det är onödigt, Emilie du får inte, Emilie du kan inte, Emilie du måste göra detta..
Varför måste alla andra bestämma? Varför måste jag hela tiden va så jäkla duktig?
Tänk om jag vill något som är en dålig idé eller helt enkelt är dåligt. Jag pratar inte om nåt allvarligt, det är ju aldrig några olagliga saker.
Så varför jag gå efter andra och skita i mitt eget liv?

Så jäkla skönt att jag ska till kuratorn imorgon. Jag har inte kunnat gråta förrän nu dom senaste dagarna, chocken har väl släppt. Nu gråter jag med jämna och ojämna mellanrum. Varför har det blivit såhär?
Vill ha svar.

Likes

Comments