Header

Hej peeps, hoppas allt är bra med er och jag uppskattar att iallafall några av er tittar in fortfarande. Jag har inte varit så aktiv på bloggen på sistone då mitt psyke inte är så jättebra. Senast igår bröt jag ihop framför pappa när han släppte av mig på jobbet. Insåg inte hur röd jag var runt ögonen när jag kom in.

Jag känner mig bara så ensam och isolerad. Träffar inga vänner längre för alla jobbar och sen är det nästan ingen som hör av sig tillbaka när dom väl kan, det är ju ingen som tänker på mig i första hand och så har det nästan alltid varit. Det känns lite så för mig nu om jag försvann, visst, folk skulle sörja men det är ingens liv (förutom familjens) som skulle förändras. Jag påverkar ingens liv på det sättet att det skulle vara någon skillnad.
Jag vet att det inte hjälper att gräva sig längre ner i detta men jag måste bara skriva av mig, söker ingen empati eller något i den stilen. Jag måste bara skriva lite.

Jag fattar inte varför jag alltid varit den som hamnat i bakgrunden. Jag dög tills någon annan tog min plats, ingen förutom en hade tålamodet med mig när jag var nere i skiten för några år sen och jag förlorade nästan alla mina vänner och det ser ungefär likadant ut idag. Visst jag pratar tyst så folk får anstränga sig för att höra vad jag säger men när jag ser att folk hör vad jag säger och väljer att ignorera det så känner jag mig så dum och utanför och pratar därför helst inte alls.

Jag känner mig dum bara att sitter och skriva det här egentligen för vissa av er kommer sitta och fnysa och tänka att det är ingenting att må dåligt över och att jag överdriver.
Det skiter jag i. Säger som Manny, if you don't like me, please don't fucking "read" (watch) it.

Känner mig tom, energilös, ensam, värdelös och riktigt jävla trött på allt. Jag funderar på att ta paus från bloggen maj månad ut och jobba på mig själv och bygga upp mig. Ta avstånd från allt nästan för just nu känner jag sån press från allt att jag ska ha dittan och dattan för då är jag inne och folk kommer tycka om mig. Jag orkar inte med det just nu för jag vet att jag ändå inte kommer vara den som andra ser upp till. Folk skiter i mig rent ut sagt.
Jag är åldern 17, den där meningslösa åldern innan man fyller 18 och blir mundig.

Jag vet inte vad jag ska förändra i mitt liv för att göra det bättre. Jag har flyttat till en annan stad, det resulterade med att jag aldrig går utanför lägenheten om jag inte har bokat en tid eller ska jobba för jag vet inte vart jag ska ta vägen utanför att jag går runt ensam. Jag stressar över att pengarna inte ska räcka HELA FUCKING TIDEN. Jag ser andra som bara är och lyckas sååå mycket bättre än mig utan att ens försöka.
Vad gör man när man försöker lyckas inom en "bransch" men man är verkligen sååå dålig på det och det är ingen i din omkrets som förstår vad du håller på med och innebörden med egna saker som texter, bilder och andra saker som inte kan tas bara sådär.

Jag vet inte ens om jag tycker om mig själv längre. Det är väl 50/50, jag är ju inte elak och vill folks bästa.
Men jag orkar inte mer, orkar inte försöka, orkar inte bry mig, vill bara sova. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Haiiiiii, jag har precis gått upp efter ha sovit hela jävla dagen.
Vi har ju vår dygnrytm eftersom vi jobbar natt men idag var vi tvungna att åka in till jobb klockan tre för ett möte som var "obligatoriskt", sååå onödigt att vi var där, det hade en annan sak om det faktiskt gällde jobb som att jobba. Vi kunde fått den informationen när vi kom till vårt pass och jag är så jäkla sur nu att någon fuckar med min sömn som är så viktig för mig och speciellt då jag är en person med HSP. Så jag kom hem efter en timme igen och har alltså sovit flera timmar som var helt onödiga bara för jag inte fick min sömn. Hörde inte vad som sas 50% av tiden så man stod där som en jävla bortkommen höna och stirra och resten av tiden var antingen något man redan visste om eller inte rörde mig överhuvudtaget.

Men det va ju kul, hoppas fan på att jag kommer kunna sova när jag kommer hem imorgonbitti, suck it up, det är snart helg.

Jag ska börja planera lite smått också när det kommer till bloggen, ska försöka ta mig ut ur lägenheten mer och göra saker. Just nu är det lite som om jobba, sova, äta, jobba, sova, äta. I don't like it.
Kom på nu att jag ska till läkaren imorgon, höll på att glömma det heeelt, hoppas fan på att det går bra!

Likes

Comments

Hej, det var ett tag sen. Hoppas ni har haft tålamodet med er då jag har varit borta några dagar och inte varit i "form" för att blogga. Mitt psyke är inte på den bästa sidan direkt och jag har inte haft någon ork att lägga energi på något som aldrig utvecklas. Jag är mentalt trött på mig själv och mina sociala medier. Jag funderar starkt på en paus och bara fokusera på min instagram, alltså en sak i taget. Min youtube har också fått vila en del då jag inte ens börjat med den nya vloggen.
Jag är trött på att hela tiden försöka hålla mig brun för att känna mig någorlunda fin, jag skojar inte. Jag kan lägga på mig min BUS i dark på fredagen och på söndagen är jag lika vit som när jag började. Jag köpte en lotion från St Tropez men skiten gör mig fläckig. Och nu är jag vit i ansiktet, orange på mina torra området som armbågar och händer, även fast jag smörjer med helosan och resten av kroppen är bara fläckig. Jag ser jättekonstig ut. Har inte råd med några misstag.

Jag lämnar aldrig lägenheten, skojar inte här heller, det har varit sjukt fint väder ute och jag satt inne och antingen sov eller kollade på vädret. Jag orkade inte gå ut, jag hatar min kropp och jag gör ingenting åt det, jag har inte råd med möbler men jobbar inte mer än innan. Jag har ingen utveckling inom mig som jag känner nu. Det står still och jag kommer ingenstans. Helt jävla fucking värdelös.

Jag bara är just nu. Inget annat, inga känslor, inga tycken för jag orkar inte bry mig om något längre, ingen ork, ingen vilja, ingenting. Så jag ber er ha tålamod, jag kommer komma tillbaka men just nu vill jag bara lägga mig i min äckliga säng och försvinna. Känner att allting är äckligt just nu.

Ska till läkaren på torsdag, får se om man börjar något då så jag mår bättre.

Likes

Comments

Åh vad jag älskar att värmen är påväg. Igår var jag och L nere på idrottsplatsen på andra sidan gatan och hejade på mamma när hon sprang vårruset. Hon var så duktig som tog sig in på mindre än en halvtimme, tror det var 26 minuter eller något runt där. Sjukt bra!
Min mamma är i bättre form än vad jag är, haha.

Måste dock skriva av mig lite.. Även fast jag känner mig sååå glad att det börjar bli finare väder ute så har jag börjat känna mig tom. Har ingen motivation till något och jag tappar bloggen. Ingenting händer och jag har bara lust att skita i allting. I bloggen, i pengar, i människor, i mig själv, hur jag ser ut, i ALLT. Känner mig blom en fjortis som behöver uppmärksamhet, jättepinsamt.
L ska ut och käka med familjen imorgon och min första tanke var att "vem ska jag vara med då?", som att jag inte kunde vara ensam. Men jag vet hur jävla deprimerad jag blev när L lämnade mig hemma på Påskafton för att vara med familjen så det var väl det som kom upp. Ensam på en fredagkväll, naaaah. Jag får hitta på något, sticka och käka med en kompis eller nåt. Några förslag?

Likes

Comments

Dagen har kommit, jag känner starka känslor att bara släppa allt och ge upp, lägga mig ner och bara försvinna från detta helvete som kallas jorden.
Jag sitter fucking ensam på påskafton..

Det är dock inte bara det jag syftar på utan jag menar allt, bloggen, instagram, livet, pengar, allt.
Sen jag kom hem har jag hunnit med att städa 2/3 av lägenheten, fixat lite till L skulle komma hem, det är skitsamma nu, jag har duschat, jag ska snart byta sängkläder, dammsuga och busa mig.

Jag är så jäkla omotiverad när det kommer till sociala medier. Det verkar gå tipptoppbra för alla andra och sen kommer jag där, har ingen ork att göra nånting men jag kämpar..och allt går åt helvete. Jag är så trött att kämpa för saker hela. fucking. tiden.
För följare, för vänner, för ett liv, för jobbet, för mig själv.
Jag är helt slut mentalt. Jag orkar inte mer..

Jag får väl helt enkelt bara börja om. Inse att jag är rätt tråkig, att jag inte tar så bra bilder och jag utvecklas inte och ingen vill ha med mig att göra.

Jag får ta en dag i taget. Skita i allt. Äta, jobba, sova on repeat.
Vad tjänar det till att försöka längre, folk bryr sig inte och är inte allt perfekt så blir man bortglömd. Det händer ingenting i mitt liv, det finns ingenting att läsa om. Det finns bara mig och mina deprimerande känslor som ingen orkar med.

Likes

Comments

Usch idag mår jag inte bra psykiskt..
Har verkligen en motivation att börja träna nu nu nu efter att jag tog på mig brun utan sol framför spegeln. Allt jag inte kan se ser helt jäkla äckligt ut.
Mina lår och min rumpa ser ut som en tants kropp. Jag mår riktigt dåligt just nu och när lönen kommer så köper jag gymkort, fram tills dess går jag ut och powerwalkar. Ska minska sockerintaget så mer frukt och nyttigt för mig.
Hatar när jag måste se mig själv, blir alltid så jäkla besviken..
Det är nästan så jag har slutat försöka fixa till mig när jag ska någonstans, eller jag har det om jag ska va ärlig, det är inte lönt.

Hatar att må såhär..

Likes

Comments

Åh vad jag älskar den här dagen, så många står upp för att vi alla är olika och bara för man har en kromosom mer betyder det inte att man inte klarar vissa saker som andra tror.
Ni kan inte ha missat tjejen som nu har ett eget designermärke, wow!

Dock är detta något vi måste tänka på oftare än just den här dagen då det är så många människor som får uppleva mobbning, diskriminering och andra saker som gör att man känner sig utanför, annorlunda eller sämre än alla andra.

Alla är olika och det är något som är GRYMT för hur tråkig hade inte världen varit om vi alla hade tyckt om samma saker, tävlade om samma saker och inte haft några åsikter. Det är pga vi är olika som världen tar sig framåt och utvecklas.

Mer kromosomer till folket!

Likes

Comments

Då var vi här. Dagen jag både älskar och hatar.
Det är skitbra att vi har en dag då vi officiellt uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situationer men asså EN dag?..
Ska vi ha EN dag att lyfta upp vad som händer varje dag?
Jag blir både äcklad och fascinerad av att detta är helt normaliserat. Jag kan inte så jättemycket om ämnet, alltså jag är inte så påläst om olika situationer men jag vet om att jag känner väldigt starkt för att kvinnohat, våldtäkter, kvinnoförnedring och allt som har med detta och göra. Folk ser fortfarande ner på kvinnor men det sjuka är att dom ser då även ner på sina mödrar, kvinnorna som gav dom liv, det är det sjukaste. Dom tycker sina mödrar ska lägga sig under mannen och jag spyyyyr på det.

Det finns så många tankar, ord och åsikter inom mig så det står helt still. Jag förstår mig verkligen inte på dessa människor som fortfarande nedvärderar och underskattar oss?
Hur tänker dom?
Vi är lika värda, vi ska tjäna lika mycket, vi ska ha samma rätt till våra kroppar och vi ska få samma respekt på nätet som resten av den mansdominerande världen.

Jag hade velat ha detta inlägget lite djupare men vi alla vet vad som försegår, vi alla vet vad dagen står för och vi alla kommer att kämpa vidare tills vi lever i en rättvis värld.
Love you.


”Vi måste fortsätta det arbete som kvinnorna före oss gjorde och se till att våra döttrars drömmar inte har några begränsningar.”

- Barack Obama

”Jag tror att alla kvinnor i vår kultur är feminister. De kanske vägrar kalla sig det, men om du skulle ta vilken kvinna som helst 40 år tillbaka i tiden och fråga ‘Är det här en värld du skulle vilja leva i’ skulle de svara ‘Nej’.”

- Helen Mirren

”Hur kan vi förändra världen om bara hälften av oss är inbjudna och välkomna att delta i konversationen?”

- Emma Watson

”Tjejer kan bära jeans, ha kort hår och boots eftersom det är okej att vara kille. Men om en kille ser ut som en tjej är det förringande för att man tycker att det är sämre att vara tjej.”

- Madonna

”Jag tror inte att det går att vara kvinna i dag och inte vara feminist.”

- Oprah Winfrey

Likes

Comments

Jag vill bara spola tillbaka nu. Jag vill tillbaka när jag var aktiv med konståkningen, när inget av skiten hade hänt och jag kände mig självsäker med vad jag hade.

Jag mår så jäkla dåligt över hur jag ser ut nu. Min ätstörning förstörde mitt hår och det har inte återhämtat sig än och vägrar växa, min näsa känns som en atombomb på ansiktet, mitt ena öga och ögonbryn sitter sådär 1 cm längre upp än det andra, mina läppar är helt osymmetriska, jag blir deprimerad när jag provar bh'ar då jag inte längre fyller ut nåt pga min viktnedgång.
Mina lår är för storaoxh otränade, min rumpa hänger och jag skäms om jag visar för mycket för då kan folk se alla fel.
Jag ser allt och jag får sån grov ångest när jag ser vad jag vill fixa men allt är så satans dyrt.

Jag vill börja jobba extra och få in pengar så jag har råd att spara men jag måste också sova och få min vila. Det är så mycket som säger emot sig själv i mitt huvud så jag vet inte vad jag ska vägen.

Jag försöker orka att fixa bloggen som är mitt drömyrke då jag vill vara min egen chef och jag vill jobba hemifrån men det står still. Det har stått still i flera år och jag vet inte hur folk ska hitta mig. För så dålig är jag inte!
Jag har sett folk med sååå dåliga bloggar ligga på 10e plats på topplistan om man ska ta ett exempel.
Åh mitt huvud guys, det är en enda jävla röra.

Likes

Comments